Bilar

Bilar

Mercedes CLK 320 -01

BMW 520iT -96

BMW 520i -93

Mercedes 200 -85

BMW 518 is -87

Lancia Prisma

Opel Kadett

Volvo F82 -69

Alfa Romeo Alfasud TI

Alfa Romeo Alfasud

Citroën CX Break -81

Citroën CX 2000 -75

VW-buss -67

VW-buss -65

MG 1100

Austin Cooper S -65

Mercedes CLK 320 -01

 

Köptes i juni 2015 när gamla BMW:n hade

gjort sitt. CLK är en ljuvlig bil bekväm, tyst, automat o 218-hästars V6.

 

Just det här exemplaret som är en Avantgarde

i modellserien har lite originell inredning i svart och rött skinn.

 

Snyggt tycker jag, andra tycker annat.

Världens vackraste bil. Citroën DS cabriolet.

Något att drömma om.

BMW 520iT -96

 

Köpte den i november 2009. Hade då gått

ca 20 000 mil. Knappt fem år senare passerades

30 000-milasträcket under en underbar och i stort sett problemfri 600-mila-resa till Spanien och hem igen.

 

Blev sommaren 2015 köpt av en som skulle

ha motorn i en cabbe.

Citroen CX

 

Tillhör en av mina absoluta favoriter.

Vacker, stor och mycket bekväm.

 

Mitt första exemplar bytte jag till mig från UDG-teatern mot en Sony rullbandspelare. Den hade den föga vackra färgkombinationen röd-blå.

Så den fick bli beige-vit.

 

Några år senare blev jag ägare till en

CX-kombi. Den var stooor, men perfekt att

lasta mina trummor i när det var speldags

 

Här vilar sig den första CX:en vid stugan på Gotland. Bilen var lite seg i hydrauliken vilket medförde att jag måste stå på tomgång en stund på färjan, annars hade den hängt sig med underredet på rampen. Det var inte populärt bland kögrannarna.

Volvo F82 husbuss

 

Jag köpte Ronneby Biblioteksbuss på anbud 1982 då de skulle skaffa en större buss. När jag hämtade den var den "vackert" orange och grön utanpå och med hyllorna och lånedisken kvar inuti.

 

Den genomled en snabb ombyggnad med kök från Ikea, stolar från Citroën och lite annat smått och gott. Sist men inte minst en egenkonstruerad

höj- och sänkbar säng längst fram i bussen.

 

Totalt fanns två dubbelsängar och en enkel. Ombyggnadsarbetet avslutades med en omlackering till de lite mer diskreta beiga tonerna som kan ses på bilderna till höger.

Som premiärtur tog den oss till franska rivieran och tillbaka i stort sett problemfritt.

 

Bussen är baserad på en Volvo F82-lastbil.

Kvar är bara ramen med motor, växellåda, hjul, hjulaxlar och nedre delen av fronten. Skåpet är breddat och byggt i aluminium. Den hade en fyrcylindrisk, Perkinsdiesel på 82 hk. I tolv år var den ett under av tillförlitlighet. Som längst har den varit på franska Rivieran. Tyvärr har den nu kört till de sälla jaktmarkerna.

Lacken på bilden ovan tillkom ett antal år senare då jag tyckte att det beiga var lite mesigt. Inspirationen till färgsättningen kom från en Setra turistbuss. Den var naturligtvis snyggare lackad, men det blir hyfsat med pensel och roller också.

Några bilder på hur den såg ut inuti.

Inte så vackert kanske, men det var billigt att bygga och fyllde sin funktion alldeles utmärkt.

Volkswagenbussar

 

Innan Volvobussen hade jag två VW-bussar

en 65:a och en 67:a tror jag. De rullade på bra med flera turer ner i Europa med Bulgarien, Rumänien som längst. Den första köpta jag av Sydostsanering och den såg ut som om den skulle mått bra av en sanering när jag hämtade den. Den blev dock rosa med stora "Nej till kärnkraftmärke" på sidorna. Det här var straxt innan folkomröstningen. Den gjorde två turer till Paris bland annat.

 

Till slut hade den gjort sitt och jag skaffade nästa offer i Karlshamn. Den nästan normala färgsätt-ningen grön och vit ändrades snabbt till lila och senare till vitt. Den gjorde bl a en minnesvärd tur till Rumänien och Bulgarien, och hem igen även om det senare var med stort besvär

Alfa Romeo Alfasud

 

Jag har haft två Alfa Romeobilar. Alfasud båda två. Inte världens bästa bil precis men otroligt rolig att köra. Röd när jag köpte den men den blev svart efter ett tag. En var en Ti-modell, lite mer krut men samma förkärlek för att rosta.

 

 

 

 

 

Till höger syns en skiss på en kortad tvåsitsig variant som jag hade planer på att bygga, men tyvärr hann jag inte förrän rosten hade tagit över. Men den hade nog blivit originell och ganska snygg tycker jag nog.

Austin Cooper S

 

Jag köpte den i Kallinge runt 1973. Den var gul med en bred svart rand över hela bilen redan när jag köpte den. Dekorationerna på huv och dörrar är dock mina. Tre år senare var det dags för skroten i Gärestad. Rosten hade då ätit upp i stort sett hela bilen.

Men roligt var det så länge det varade. Min yngre bror hade vid den här tiden en Triumph Spitfire så vi ägnade många sköna timmar med att hålla

dessa engelska gentlemän vid liv.

Motivet i aktern är en variant på en karlskronasiluett jag såg nånstans.